torsdag 3 november 2011

Besök Södermanlands museum

Så kom dagen med mötet med antikvarien, så jag åkte tillbaka till torpet efter några dagar av utflykter till andra torpvänner och många sorgsna timmar i bilen och hemma. (Undrar varför just bilkörning är en sån effektiv verklighetsflykt?)

Det var ett trevligt möte med antikvarien, roligt med någon som var lite entusiastisk. Han tyckte inte att man kunde veta säkert någonting, men han konstaterade några saker. Bland annat att det är den gammalmodiga sorten "ryggåsstuga" som jag har. Detta betyder att man använt sig av en ålderdomlig takbyggnadsteknik, som man i mitt fall skulle kunna trott hört hemma i 1700-talet. Det som är det främsta tecknet på det är att de längsgående takåsarna, i detta fall tre stycken, inte har ett sekundärbärverk av rafter, som senare blev vanligt utan är täckta av "ved"- eller som de kallas "bakar"- omlottlagda brädor från den rundade delen av stammen. Ytterst är ju taket tegel, enkupigt tegel som under åren har kompletterats och lagats i eftersom, men troligtvis sett ut likadant hela tiden.

De omålade takbjälkarna i vindsbjälklaget och väggtimringens följare var han också särskilt intresserad av. Takbjälkarna har nämligen ett svagt dekorspår i kanterna som också är en typisk 1700-tals teknik. (Nu har jag glömt vad det heter.) Han fascinerades också av att följarna är gråa-har ett tunt gråaktigt lager på sig, som om de hade varit kädda med lerklining.

Hidemark skriver att "följare" hade samma funktion som dymlingar som hjälper till att binda ihop stockarna i sidled vid stora timmerlängder. I min stuga verkar det snarare vara så att följarna ger stabilitet runt fönsteröppningar eftersom den längsta norrväggen inte har någon följare.

följare
Antikvarien kunde också bekräfta att sidobyggnaden som har plankstomme och panel av "bakar" är ursprunglig och bör bevaras. Personligen orkar jag inte tänka på denna eländiga del av byggnaden som jag hoppas inte är allt för angripen av allt vatten som rinner emot golvet från skogen.

Det sista han sa innan han åkte var att;- "du har en riktigt fin liten antikvitet här- ta hand om den".

vedtakskonstruktion?

Det var uppmuntrande och jag kände mig mer säker i hur jag skulle gå vidare i diskussionerna med snickaren, som jag precis hade lyckats hitta efter många försök- byggnadsvårdskunniga snickare är inte lätta att få tag på.

Bort med allt ruttet och multet skulle man kunna sammanfatta mina funderingar med.

Jag får inte glömma att trägnagarnas(trämask) härjningar nästan har gjort lika stor skada i golv och delar av takkonstruktionen. Det som gjorde sommaren lätt orosfylld var faktumet att det inte är gamla utan pågående angrepp av trägnagare. Jag dammsög dagligen de små trämjölshögar som kom upp ur golvet eller trillade ner från takbjälkarna. Sen skurade jag nästan lika ofta för att få bort lukten av multet trä.
Men det hjälpte dåligt. Också det där gnagande ljudet....dödsuret.



Skadedjursbekämparen har varit på besök i höst och det ska visst bli bättre när huset blir torrt- dränerat och bättre uppvärmt med ett golv utan röta. Jag hoppas det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar