Historia

En mycket varm dag i början på juli dök det upp en liten man med några häften och papper. Det var från hembygdsföreningen i Runtuna-Lid. Jag hade helt glömt bort att jag beställt en torpinventering som publicerats i Hembygdsföreningens tidskrift. Förutom denna Krönika var ett papper med några sammanställda uppgifter om Kristineberg.

Torpet Kristineberg ligger i Onsberga. Onsberga består av främst av Onsberga gård och dess gamla statarbostäder och andra ekonomibyggnader, men här finns också soldattorpet "Ekens" som är jämngammalt med Kristineberg och ligger på andra sidan skogsknallen, Odensberget. Odenslunds skola från 1872 och tre andra större bostadshus, bl.a  fd. smedja och butik, ligger också i närheten men för dessa är det geografiska namnet plötsligt Segersta- ett nyare namn från 1901. Här i vägkorsningen mellan de tre husen låg också ett skjutshåll-vägkrog från 1785 som revs runt 1920.

Om Onsberga gård vet man att den funnits, om än inte i sin nuvarande fysiska form, i minst 1000 år- det kan man avgöra på gravhögarna. Förkristen tid.

Så här ligger det till med Kristineberg- torpet registreras första gången i kyrkobok 1827. Då flyttar hit en änka Christina Hellberg född 1778 från gården Göksätter, tre kilometer västerut, där hennes make varit inspektor. Året därpå registreras också som boende på torpet, arbetskarlen Nils Nilsson född 1804. Samma år registreras också deras giftermål. (Herregud, damen var mer än dubbelt så gammal. ) Man antar också att stugan byggdes åt/av änkan Christina och kallades därför för Christineberg- torpet ligger ganska högt på en skogskulle som brukligt är, därav -berg.

Hur kan det ha sett ut på den här tiden- hur gick det till att de möttes?
Onsberga som på den tiden bestod av två separata gårdar varav en var Rusthåll för en ryttare vid Livregementet hade precis, båda två, 1827 köpts upp av en baron Kantzow på Lindö.(Gården köptes sedan av greve Wachtmeister 1847). På gården, den av de två som inte rivits, fanns en huvudbyggnad och två gamla bostadsflyglar där det i början av 1900-talet bodde tre familjer i varje flygel. Det säger säkert något om hur det fungerade 70 år tidigare -det fanns säkert en rättare-inspektor och ett tiotal familjer som arbetade på gården. Vid Ekstugan låg ytterligare ett torp och en backstuga från 1600-talet, som idag är rivna, här bodde säkert också några arbetsföra. Onsberga gård var som en liten by i sig.

Satt hon där Christina på torpet och tittade på Nils när han plöjde eller skördade nedanför torpet på åkern som hör till gården, precis som jag har suttit och tittat på traktorn som åkt fram och tillbaks idag? Var hon kanske bjuden till gården på nåt slags gille....jag undrar, det kan ju inte ha varit riktigt comme il faut, arbetskarl och inspektorsänka?
Men en änka på den här tiden, har jag insett, tack vare pappa historieläraren, var något speciellt, en myndig kvinna bland en väldig massa omyndiga, egendomslösa. Hon kunde genom giftermål erbjuda sin egendom, sin bostad och mark.
Jag vet inte hur länge familjen Nilsson Hellberg fanns kvar på torpet. Jag vet inte ens hur denna förbindelse slutade?

Lennart Thorsson bor på Onsberga gård idag, hans pappa Thor Johansson köpte gården 1929. Det jag vet om Kristineberg efter Christina och Nils är vad Lennart berättat. När han var liten på 30-talet bodde Anna och Karl Eriksson i torpet. Karl hade varit djurskötare på gården men fått problem med magen och jobbade därför som skomakare på Kristineberg. I den lilla sidobyggnaden hade han sin verkstad och istället för det lilla fönster som sitter där idag var en dubbeldörr som han hade öppen när han jobbade så han kunde se ut över fälten. Anna bakade visst väldigt goda bullar i sin Näfveqvarnspis och Lennart fick sitta på förstukvisten, som var en annan än den som finns där idag och bli bjuden på en bulle. Han berättade hur de körde upp för den branta backen till bron med häst och vagn och lämnade maten -deras statar-/arbetarlön. Anna och Karl hade två söner; Arnold som då på 30-talet bodde kvar hos föräldrarna och Harry vuxen och gift med Thors hushållerska Märta, boende i Ekstugan. Arnold och Harry bodde visst uppe på kallvinden på somrarna. Jag har hittat gamla paketomslag med Anna Erikssons namn och adress som tapeter uppe på timmerväggarna på vinden. Anna och Karl fick flytta till en lägenhet i den modernare Paradiset- statbyggningen på 40-talet. På 40-talet avskaffades statarsystemet och det är oklat under vilka former nästa familj kom att bo och kanske arbeta på gården? Mellan 1940 och -50 bodde iallafall en familjen Lindkvist i torpet, kanske var det de som var så förtjusta i masonit? När de flyttade på 50-talet blev Kristineberg sommarbostad till en annan familj fram till 2009, men fortfarande i gårdens äga och vård.

Jag tycker om att tänka på var de hade sin brunn och på var lagårn och snickarboden låg, ingenting av det är kvar idag, men Lennart har visat. Jag vill så gärna ha bättre bilder av vad de gjorde, hur det dagliga livet såg ut? Den gångna sommarens kvällsliv i fotogenlampans ljus har gett mig en lite bättre idé, men varför är det så förbannat vemodigt att tänka sig 1800-talet?
I mina tidigare fantasier om torpliv har jag alltid fastnat vid en skräckbild av mig själv i brodyrnattlinne vid en skrivpulpet med gåspenna, ensam författandes i fotogenlampans sken, medan jag stirrar ut över en kolsvart skog. Kan inte förklara, men det har avskräckt mig.

Allt detta är ändå inte hela torpets historia- en stor del av är oklar. Jag kanske kan hitta mer info framöver vem vet?

Jag bestämde mig iallafall för att fråga om antikvarien på Södermanlands museum kunde komma och titta på torpet. Han kunde säkert inte berätta mer, men kanske säga något om husets historia- de speciella detaljerna eller det byggnadstekniskas betydelse i nån slags Sörmländsk tradition? Jag hade också planer på att få ett utlåtande som kunde berättiga en till renoveringar med "antikvarisk merkostnad".
De var glada över att jag hörde av mig och vi bestämde att de skulle komma och titta senare i juli.

forts följer