Fönster

Idag är det första advent och jag har ägnat mig åt att städa bort min fönsterverkstad i vardagsrummet. Fyra fönsterbågar står lutade mot hyllor och väggar och väntar på att torka efter sin sista strykning i förra helgen. Jag ska skrapa bort lite färg som kommit på glasen och sen är mina innerfönster färdig att klistras in på plats.

Mitt torp har två vackra och riktigt gamla fönster. Det har också tre små fönster av nyare modell varav ett sitter i köket ett på vinden och ett i sidostugan. Dessa ser ut som om de skulle kunna vara nyare men de kan också vara original fast mer välbevarade. Det enda fönster jag med säkerhet vet är nyare är det i sidostugan, för där var det ursprungligen en dörr. Jag är inte helt säker på fönstrens ålder, men de stora fönstrena är helt uppenbart gamla. Dateras egentligen enligt böckerna som 1700-tal och därför kanske inte otroligt att de är återanvända från något annat hus. De som gör dem speciella är den 6-delade bågen. Jag har tittat mycket på torp i närheten, bl.a Ekstugan, som är byggd samtidigt. Det har, liksom alla andra torp i närheten, tvådelade eller som de yngre torpen, tredelade bågar i varje luft.

En av fönsterbågarna i mitt torp har också ett hörnjärn från 1700-tal men de andra tre kan dateras till tidigt 1800-tal. Fönsterbågarna i söderfönstret har varken hörnjärn eller gångjärn utan sitter fast med invikta spikar. Invändigt är fönstersnickerierna, som post och foder, rikt profilerade med täta "räfflor". Helt olikt alla socklar och foder vid golv och dörrar i torpet i övrigt, som helt saknar profil. Det är liksom två helt olika kvalitetsnivåer i stugan. Kanske ännu ett tecken på att dessa fönster kommer från ett annat hus?

Jag tänkte inte att fönsterrenovering stod särskilt högt på min prioriteringslista när jag köpte torpet men har väl insett att när jag såsmåningom ska börja åtgärda den märkliga tandkrämskulören på fönsterkarmar och foder faller det sig naturligt att fönstrena ska målas och i samband med det förstås renoveras i den mån träet är för skadat.

I vilket fall så tänkte jag att jag skulle passa på under hösten och ha en liten fönsterrenoveringskurs med mig själv med de innerfönster som jag hittade på vinden, fortfarande med rester av klisterremsor kvar.

Dessa fönster var i ganska dåligt skick men helt uppenbart inte i behov av att byta ut några trädelar, därför tänkte jag att detta skulle kunna vara nåt jag klarade.
Så jag beställde Alf och Eva Stenbackas "Gamla fönster" på nätet och satte igång med att försöka hitta en kittlampa. Insåg snabbt att de kostar runt 10000:- men faktiskt går att hyra- jag hittade en liten dam i Bromma, som kunde hyra ut privat för ett par hundralappar. Sen satte jag igång med hela processen som består av avkittning -avstiftning utplockning av glas, rengöring av glas, skrapning och färgborttagning av trä, slipning och sedan linoljeimpregnering, grundmålning, sätta tillbaka glasen, stifta, kitta, färdigstrykning två varv. Ordningen var inte klar i början, men fönsterrenoveringsboken dök upp efter några dagar och jag hade Ernsts fönsterrenovering från tv i somras i ganska klart minne.

avkittning

kittning på grundmålad båge

Jag har faktiskt hållit på med denna renovering på lediga stunder i två månader och det har varit väldigt tidskrävande och jag kan inte säga att det är ett förstklassigt arbete- jag var lite slarvig med att pilla bort all färg från spröjsarna och en del av stiften är lite för långa och sticker ut genom kittfalsen, men jag har tagit mig igenom alla moment och det blev helt ok.

slipad båge utan glas

Mina restaureringsböcker har med ganska precis tydlighet förklarat svårigheterna med det här jobbet och det har stämt rätt väl. Kitten var ett helvete att få bort och jag hade behövt nåt specialverktyg som inte skadar glasfalsen- flera gånger var jag nära att slinta ordentligt med stämjärnet. Jag lyckades också bända i stiften så något glas sprack. Jag var oändligt irriterad på Ernsts självsäkra kittkorvar som han snabbt kladdade ut i falsen på sina gamla fönster på TV. Jag köpte fint linoljekitt från Ringströms glas på Mosebacke, som för övrigt kunde ersätta mina spruckna glas med något snarlikt och svindyrt glas med bubblor, men mina kittkorvar blev i värmen från händerna helt oregerliga som kvicksilver. Jag följde Stenbackas mer kladdiga metod där kitten med kittkniven liksom trycks ned i falsen till att börja med. Sen kommer momentet där man med ett enda långt drag ska dra av kittet i en spikrak linje och vinkel mot falsen. Det gick riktigt bra och var lättare än jag trott.  

Stiftningen var det svåraste, de små metallstiften som man köper i långa pinnar och bryter av eftersom hade en tendens att krokna och det var helt enkelt mycket svårt att spika in någonting i det kärnvirke som fönstrena är byggda i- hårt som sten, fast jag gick och köpte en snordyr tysk stifthammare på Nacka byggnadsvård.

Jag har målat mina fönster med en linoljefärg av finskt fabrikat som hade en vacker nyans av grå -vit bruten i umbra. Det som Hidemark rekommenderar för denna tidsperiod; vit med 10 % umbra blev en väldigt mörk grå och jag har svårt att tro att det stämmer- kanske något missförstånd med vikt eller volymprocent?

Den kulör jag valde har 3% pigment och liknar den Hårlemangråa kulör jag lärde mig att man använt en del på Stockholms slott när jag jobbade med restaurering där, motsvarande 10-15 i mörkhet på NCS skalan. Jag är nöjd med kulören och det är tur för det är samma som jag sen kommer att behöva använda för fönstersnickerierna invändigt och alla andra socklar och foder i huset.

 När ytterbågarna såsmåningom ska renoveras så kommer jag att måla utsidan av bågen i en avvikande kulör- kanske ockra, kanske grönt, vi får se.