Nytt och gammalt

Nya fönster med återanvända beslag och glas

Snöstormen

De senaste tre veckornas dåliga väder är ödmjukande. Två gånger nu har jag varit nere på torpet i snöstorm- det har varit väldigt kallt -fattar inte att tulpanerna överlever- de som modigt tittade fram i början på mars? Idag är det påskafton, är hemma i stan med sonen. Men imorgon åker jag ned för ett lite längre arbetspass, har bokat rum på lokalt pensionat som heter något så töntigt som "pensionat Livsluft".

Jag ska skrapa färdigt fönstrena och grundmåla dem har jag tänkt. Ska ta ned lite tapeter också och försöka rensa bort all lös puts och lerklining på väggarna i stugan, förbereda för illagning.

I veckan som gick har elektrikern varit på torpet och dragit hälften av elen- den som ska ligga dolt under paneler och under golvet på loftet. Det finns ju smarta sätt att inte låta alla ledningar synas- Hidemark lite svepande råd att man ska dra elen synligt, kunde ju inte rimligtvis röra alla kablar, oavsett sort och utseende. Jag har ju också den unika fördelen att jag ska lägga in nytt golv på loftet och på så sätt kan dra elen där under det och sen ner genom taket till "stugan". Det minimerar ju synliga kuloledningar i stugan. 

Snickarna har verkligen gjort ett fint jobb på vinden och jag inser nu vad mycket jobb det varit med att stötta och avväxla den halvmultna taknocken. Den avväxling som fanns när jag flyttade in var en gigantisk hanbjälke som gjorde att man inte kunde gå upprätt ända fram till gavelfönstret, men nu är det ett fint helt loftsovrum. Linisoleringen är på plats och takpanelen påbörjad- det blir så fint -träytan glänser som siden mot den grova timringen. Häftig kontrast- det behövs lite färg som mattar ned ytan.

De vackra timmerföljarna på söderfasaden är synliga uppe på loftet också. 

Det enda som bekymrar mig är ångspärren. Det är nån ny hightech ångspärr som är som Gortex- när det är varmt släpper den igenom fukt och tvärtom. "Den andas". Jag trodde inte vi skulle använda nån "plast". men snickaren är bestämd. Jag orkar inte bråka för jag har redan bett dem spika om panelen en gång. Materialet påstås vara vanligt i ekohus säger han...?

 

Utfräst för elen

Panel i tak, på loftet

Linisoleringen

Nya stuprör

Jag tror de hittade Kristinas gamla dojjor när de rensade ut isoleringen mellan stugan och loftet. Kan tänka mig att det är en tidigt 1800-tals modell. Jag ville att de skulle slänga den gamla kutterspånsisoleringen, inte för att det är nödvändigt, men det har varit så mycket trägnagare i huset. Jag vill att man gör sig av med nåra som möjligtvis bor där. Förutom skorna har de hittat nåt gammalt ridspö och ett gammalt stenografiskrivhäfte från 1919, Hermods. Verkar ha tillhört en Elis Ekman, namnet har jag aldrig hört förut, men så finns det ju ett glapp i historien mellan Kristina och hennes man och Karl och Anna Eriksson som bodde i torpet på 30-talet.

torparkeologi

favorittapetfynd

Hägrar och hjortar

Under ytan

Gamla takteglet

Nytt taktegel

Masonittäckt dörr

Originaldörr

Spillbit från nya golvet

Under den trista, bruna, torra jorden väntar växterna, svårt 

att förstå att de verkligen finns där, redo för en ny säsong? Oroar mig för att det inte ska bli nåt denna sommar- pionerna, aklejorna, rosorna, för att inte tala om alla mina lökar? Har 

de överlevt? Rimligtvis har det mesta överlevt men några delar 

av rabatterna är skadade av grävningarna för el och dränering 

och de rabatter som ligger närmast huset -där har byggjobbarna klampat runt och suttit och jobbat med grunden och ventilations-luckorna. Oroväckande platt och hård jord. Men som sagt, det 

finns nog en hel del vackra växter kvar under den hemlighets-

fulla jordytan. En del tulpaner tittar redan upp en decimeter 

och stockrosor, omplanterad kaprifol och kärleksörten lever definitivt. 

Annat vackert jag hittat under ytan är färglager och tapeter 

-i stugan finns två lager gamla tapeter under 80-talstapeten som sitter där nu. De är båda milda pastelliga med blommor- 30-50-tal. Under masoniten i köket finns också små tapetrester på timret. Mörka -slutet på 1800-talet tapeter. 

Under den turkosa plastfärgen som fönstrena är målade med, finns tre lager färg. I botten en nästan nednött ganska mörk gröngrå- liksom som ett laserande grönt lager på grå grund, efter denna en gulvit ljus kulör -sekelskifte, sen en ganska mörk gråblå kulör.Inspirerad av sveriges bästa torpbloggare Lotten har jag också plockat bort masonit från min dörr till kammaren och under den döda ytan hittat en vacker handhyvlad plankdörr i en fantastisk gröngulgrå färg.

 Nu är allting genomgånget och lagat i huset, allt ruttet är borta, den sista biten rutten takås åkte ut i veckan- lagningen är inte direkt snygg, men kommer att byggas in när de sätter panelen i taket på vinden.  

När jag var på torpet i torsdags och klev in med elektrikern kände jag plötsligt att det var förändrat, hela luften, doften i huset var frisk. detta beror förstås mycket på att den nya terpentinmättade golvet nu är inlagt i stugan- fick gåshud av att titta på ett färdiglagt hörn under skyddsmasoniten.
 Det nya takteglet är på plats, det gamla ligger staplat på marken och täcker in stora delar av tomten, oroar mig för att de valt att lägga större delen på liljekonvaljbacken. Men det blev fint -pannorna ligger rakt som limmade -taket ser plötsligt inte så skevt ut. Men väldigt orange!

Förändringar

coolt att elda i gammalt oljefat

Så fin gammal timring friläggs

rostfri hink -ett måste-loppisfynd

Nu har mitt gamla lilla  torp blivit elanslutet! Än så länga bara "byggel" men ändå, det stora steget är taget, kabeln ligger nu nedgrävd ända fram till huset.

Elkabel nedgrävd och täckt!

Jag har haft en otrolig tur med vädret- var på torpet igen förra helgen och rev den sista masoniten och eldade lite gammalt skräp. Det var strålande sol hela dagen, varmt. Fick träffa en till av de närmaste grannarna -en trevlig farbror med hund som bor i gamla affären i Segerstad. Han verkade tycka synd om mig som köpt ett så skruttigt hus och ville försäkra sig om att jag hade vetat vad jag gav mig in på. Ja, undrar om jag verkligen visste det? En bra sak var att denna granne hade varit med och hjälpt till att fixa taket för några år sedan och kunde bekräfta det vi(snickaren) konstaterade några dagar senare -det är ett bra underarbete och taket är inte fuktskadat. Men jag kommer ändå byta takpannorna -de är i lite för dåligt skick- spröda och spruckna. Synd, för de är vackra.
Skrev till Byggnadsvårdsföreningen och frågade hur jag skulle göra med faltaket och hur det skulle täckas under pannorna. Fick konstigt svar, i stil med lilla gumman lyssna på snickaren. Har fått flera goddagyxskaftsvar från dem nu. Eller snarare de har gett mig råd på en lite förenklad nivå. Det känns som om jag kan lika mycket som de som svarar vid det här laget. Åtminstone om vissa frågor. Vi valde i vilket fall att låta boarden på faltaket sitta kvar med ströläkten- den såg ut att vara i fint skick. Det som man måste byta är bärläkten pga att att de nya lertegelpannorna är lite mindre än de gamla. Måtten förändras.

Jag har ganska klart för mig hur jag ska göra med lerkliningen som ska lagas i, måste bara göra jobbet också. Det är mitt nästa viktiga jobb för egen del tillsammans med en massa skrapning och målning inomhus.

Men för tillfället är jag mest bekymrad över hur jag ska komplettera listverk- socklar, foder osv. Köket/farstun i huset var ju strippad på allt sånt när man satte masonit på alla väggar och ersatte foder med små släta funkisfoder (trol.vis nån gång på 40-50-talet)
Ett sätt- en lösning skulle vara att använda samma socklar och foder som i stugan- kraftiga men helt släta foder, samtidigt är det förbryllande att i allt jag läst om socklar och foder står det att de allra enklaste från denna tid åtminstone hade en enkel karnisprofil. Fönsterfodrena- invändigt :de gamla återanvända 1700-talsfönstrena har väldigt rikt profilerade foder å andra sidan. Så dessa ger ju ett helt annat intryck.

Fönsterfoder och socklar -OBS takbjälkarna har Karnisprofil

Kanske kommer det kännas lättare att välja när jag sett den färdiga brädfodringen? Skönt att snickaren äntligen fick tag på slätspont i rätt dimensioner. Slät spontad furupanel 20 mm tjock 95mm bred. Men detta ska jag förstås endast sätta upp i köket/farstun -här finns ju rätt mycket lagningar i timret från fuktskador.

Årets första -sägs bära nån slags föraning om hur året ska bli....?

Vårvinter med betoning på VÅR!

Miniatyrkrokus

Och så gick ytterligare en kall och mörk månad i stan utan torpbesök, men det pågår planer och förberedelser i det tysta.

Snickare, elektriker, grävare, finsnickare, fönsterrenoverare- jag ritar, ringer, skriver beställningar och mail i massor.
I nästa vecka sätter "bygget" igång- i slutet på denna vecka installeras byggelen och igår plockade jag och fönsterrenoveraren (Jon)Åhlund i Vagnhärad ut de gamla 1700-tals bågarna för att demonteras och byggas upp på nytt, som kopior.
Takpannorna ska bytas, golvet i stugan ska läggas in, vindsgolv ska demonteras och läggas in nytt, vinden isoleras och brädfodras och köket ska få väggpanel. Detta sköter min snickare.
För egen del ska lerklining lagas i, innertak och snickerier skrapas och målas om, tapeter tas ned och stugan ska målas invändigt. Sen förstås inflyttning med möbler och kylskåp osv. efter att elen är dragen.

Så ser det ut, lite i korthet. Jag vet ungefär vad jag borde göra, men jag har dåligt med tid och kan inte bo över på torpet under renoveringen i mars och april. Helgerna menar jag då- eftersom jag under veckorna försöker rita ett annat hus i Bromma. (Ett hypermodernt flerbostadshus.)
Funderar lite på om man kan bo på nån herrgård i närheten -"bed and breakfast" eller tom slottsweekend m badtunnor och gourmetmiddagar? Då kan jag sova över i närheten och få två hela arbetsdagar på helgen i torpet. Hmm, vi får se? Jag har ju ett slags liv med vänner och familj också.
Hur det nu blir med det, så är jag fullt förberedd för att göra så mycket jag orkar- tom bilen har bivit specialutrustad med dragkrok- så nu kan jag åka till tippen hur mycket jag vill med hyrda släp.
Min bilmekaniker Shekar -mycket skicklig yrkesperson- är olycklig över hur illa jag behandlar min bil- den var full med bitar av ruttet timmer som jag kört i omgångar till tippen i höstas. Han bara skakar bekymrat på huvudet.

Det lever i jorden på Torpet, upp kommer röda svällande feta bladknoppar. Misstänker tulpanerna jag satt i höstas. Det är början på mars, märkligt, soligt, varma högtrycksdagar. I söndagsmorse -efter den strålande varma lördagen kom minusgraderna i gryningen och förvandlade landskapet till en vit rimfrostvärld- i detta vita satt koltrasten någonstans och sjöng.

Tulpaner?

Dörrar som ska renoveras

Fönster borttagna

Silverekar -spår i snön

Skönt att återse torpet efter långa helger och januarimörker. Kunde inte valt en finare dag. Hela Stockholm bubblade av vinterglädje i morse- pulkor, skridskor och skidor fram till solen och snön och de perfekta 2 minusgraderna.
Jag och A körde försiktigt på vintervägar med 100 kg järnspis i bakluckan. Det är ett annat landskap i snön- de vackra herrgårdarna, som vanligtvis är inbäddade i grönska, syns tydligt och snön lyser upp byggnader, vatten och svanarna vid Lövsund.
Vi kom fram och kunde, som tur var, köra fram till torpet på den nedre vägen som hör till bondens mark- där fanns uppkörda traktorspår i snön. Den övre vägen, min privata, var det för mycket snö på.

Inga stormfällor, ingen tusen kg björk tvärs över taket på huset! Ingen förstörelse alls -tror den där julstormen kom från fel håll- mitt lilla torp och mina träd helt orörda och jag som inte ens orkat/vågat åka ut och kolla.

Det var väldigt skoj att se alla djurspår runt huset i nysnön- elektrikerns spår från förra veckan var översnöade, men i den nya snön många djurspår- och sorkgångar. Fåglar, rådjur, hjortar, vildsvin, möss, hundar? vesslor? Alla sorters spår. Vackra mönster.

Jag och A gjorde upp en eld- späntade ved med storyxan och hämtade småkvistar i skogen från en död tall för att få lite tändved. Sen åt vi matsäcksmackor, drack kaffe och frös lite om fötterna men blev snabbt varma upptill av elden.

Snickarna har varit i huset och lämnat material till golvfyllningen och gjort de sista småjobben med blindbottnen som hade svällt och rest sig i december. De fick ta bort skruvarna så de spontade brädorna har lite rörelsemån. Det jobbas på torpet igen, vilken glädje ändå, allt börjar om. Det kommer kanske bli färdigt -nån gång. (Men när jag säger "färdigt" så har jag bara mina små delmål i tanken.)

Så kom Sture snickarn, som vi var där för att träffa. Tanken var att han skulle kunna hjälpa mig få in järnspisen i huset och så skulle vi prata lite om vinterns/vårens kommande jobb.

Vad skulle jag göra utan min 19-åriga son? Jäklar, vilken kamp med järnspisen -med tanke på att jag var tvungen att parkera nedanför den ganska branta stigen upp till torpet fick vi släpa spisen uppför i 2 dm snö. Som tur var på pirra, men då var vi ändå tre fullvuxna som slet drog och knuffade med alla krafter.
Vilken njutning sen att den liksom bara gled in på plats med mm-precision- exakt där den förra suttit. En likadan renoverad, fin och verkligen som ny, bortsett från några ytliga rostfläckar längst ned. Vet inte om någon ytterligare röranslutning måste till innan man kan elda? Får forska kring den saken.

Det kändes verkligen fint att vara på torpet igen! Jag pratade med snickarn om att kanske prioritera nytt tegeltak, att sätta in ett extra innerdörrpar till ytterdörren för täthet och inbrottssäkerhet och andra mer fantastiska ideer med t.ex glasveranda istället för den  fönsterlösa utbyggnad jag har på sydvästra gaveln med bästa utsikten. Snickarn pratade om toalett och andra galna fantasier men nä.......bastu, kanske nån gång i framtiden? Det räcker långt.

Jag är så glad att klumpen i magen börjat lösas upp -den där klumpen av rädsla. Inte rädsla för att jag inte ska klara ta hand om torpet eller ha råd, utan en riktigt rädsla för att S tog med sig min torpglädje permanent och att den var borta på riktigt. Rädslan/sorgen har funnits där som ett filter sen i juli, ett filter som varit olika tjockt i olika stunder, men ändå funnits där trots stunder av tillfredsställelse och stolthet över vad jag klarat. Jag tror det börjar gå över- rädslan löses upp.

Vatten i brunnen trots kylan!

God Jul

Ett litet julinlägg tänkte jag hinna med innan jag åker norrut till gamla hemmasoffan hos föräldrarna.

Jag har tjuvstartat julen lite hemma i "Kärret"- Kristinebergsgranen är finklädd och finare än de flesta torpgranar. För första gången har jag en rumshög gran och äntligen har jag fått plocka fram min glaskulesamling från tio års loppisar. Förut kunde man köpa orginalpappaskar från övergivna julpyntslådor med finaste glaskulor ibland i form av kottar och med vackra mönster och färger för en 20- lapp. Numera kostar minsta lilla glasklocka/-kula 60-80:- kr styck på samma loppisar. I vilket fall har jag fyndat ett flertal gånger genom åren. Det enda som fattas i min gran är riktiga stearinljus men det är nästan för läskigt. Min gran får vara lite 50-60-talsstuk på, som lägenheten, med riktigt elljus.

I lägenheten har jag två lite främmande möbler boendes för tillfället, vilsna 1800-tals gäster i 1950-talet. Under senhösten har jag lyckats hitta fina möbler till torpet på Blocket. Jag tror att både skänken och slagbordet är från mitten av 1800-talet de har en slags robust enkelhet som passar fint till torpet- båda med originalfärgen kvar- vackert vetegula- en slags vanlig björkimitation skulle jag gissa? Bordet med två rejäla lådor och plats för många matgäster om det skulle behövas- skänken med lådförstycken i glad bondbarock. Den skulle behöva få tidstypiska beslag till dörrar och lådor, men i övrigt mycket välbevarad och stammandes från Uppland. Båda möblerna var obegripligt tunga och jag vet inte hur jag ska få dem på plats, men det löser sig.
På tal om att "få på plats" -i bilen bor min järnspis som några vänliga grabbar på Bussgods baxade in med stor ansträngning i förra veckan. Jag antar att det gör den svår att stjäla ur bilen, som jag kommer ha ståendes några veckor, innan snickarna är tillbaka på torpet igen och jag kan köra dit den och få hjälp att montera den på plats.

Men innan dess jul och nyårshelg- jag känner mig melankolisk- tänker på förra julen då jag var på en helt annan plats i livet och inte visste något om framtiden, torpet eller något av det omvälvande som skulle komma. Men i grund och botten kommer jag alltid tycka om julen -jag får träffa hela min fina stora familj-grävlingpappan och mamman och brorsan, de tokiga mostrarna, rara kusinerna, och sen förstås den norrbottniska skogen och ishavet och snön. Det är inte dåligt och i år får jag med mig stora sonen som den bästa bonusen.

God jul och gott nytt år kära bloggläsande vänner önskar Stina

Goda och dåliga nyheter

Nu är det redan 3:e advent och det stormar och regnar i Stockholm var och varannan dag, men fortfarande, knappt frost eller snö.

Jag tror mitt torp är så redo det kan bli för vintern? Jag har tillochmed satt in innerfönsterna, till vilken nytta kan man undra, men jag var nyfiken på att se om de passade?
Jag har bäddat in några känsliga växter i granris runt "fötterna", sommarcyklarna är övertäckta med presenning och takpannorna är genomgångna och några fler bytta. Äntligen fick snickaren lite tid, men han var ganska sur över att ha fått manövrera stegen, som kom med huset och väger en 50 kg sådär.

Det blir inget mer snickrande på torpet förrän efter jul -då blir det förhoppningsvis ett nytt golv och har jag riktig tur så kommer ingen snö och hindrar detta projekt. Jag längtar också efter att få bädda ned min torp-oro en period, några stilla vintermånader.
Det finns en del att fundera över, men ingen panik -det finns tid.

För ett par veckor sedan var fönsterrenoveraren Åhlund på besök på plats för att avgöra hur man skulle kunna renovera fönsterna och ytterdörren. Jag resonerade med honom på telefon medan han vankade omkring och petade på fönsterna. Jag hade förstås föreställt mig att man skulle behöva byta en del trä och att det kunde bli dyrt, men jag skulle ju kunnat göra en del av målarjobbet själv. Nu landade samtalet någon helt annan stans. Det finns inte någon helt säker förklaring, men fönsterna har alldeles för lite trä "i sig, på djupet". Vid något tillfälle måste någon ha slipat ned dem- det finns bara ett par millimeter glasfals. Glaset som sitter där idag har knappt plats för något kitt. Än mindre trä att spika stiften i. Att fräsa ut falsen är väldigt knepigt och måste göras för hand, att lägga på mer trä är i princip omöjligt, det skulle skapa en svaghet i bågen som skulle bli för känslig för fukt och sprickbildning. Det enda man kan göra med fönsterbågarna i de två äldsta fönsterna är att tillverka nya. Man kan självklart återanvända beslag och gångjärn i den mån de finns, fönsterglaset går också att ta vara på, men hur dyrt detta kan bli i slutänden har jag ingen aning om? Ytterdörren däremot hade ju jag räknat ut, som alldeles för sprucken och spröd för att kunna renovera, men den tyckte han att man kunde fixa till och laga. Så då vet jag hur det ligger till med detta. Känner mig lite dum som inte såg hur det låg till, nu när jag mätt och granskat noga på plats har jag sett att det saknas runt 5 mm i bågens tjocklek. Karmen har plats för 30mm och idag är de runt 25.
Det jag också fått reda på, men som är mindre av en överraskning, är att takpannorna är väldigt spröda och gamla, de kan spricka närsomhelst många av dem. Sen är bärläkten på tillbyggnaden murken på sina ställen säger snickaren.
Det jag måste fundera över nu är vad som är viktigast att laga och hur jag ska prioritera?

Nu till den goda nyheten- jag har äntligen hittat en järnspis som jag också lyckats köpa. Jag har letat på nätet och hos spisrenoverare men först nu hittat en likadan, som den spruckna som fanns i torpet. Den hittades på Blocket och bor i Söderhamn hos en man som är spisrenoverare- andra generationen av tre. Den är också en av de sista han säljer efter att ha blivit totalförlamad efter en olycka. Tack, Tomas som varit så hjälpsam! Han har berättat för mig om alla komplicerade moment i renoveringen och jag har fullt förtroende för att att den är i toppskick. Till veckan ska jag hämta den på bussgods i Västberga och jag håller tummarna att de ska ha någon liten gaffeltruck eller dylikt som kan lyfta den in i min bil.
Hur jag ska få den från bilen till torpet är ännu ett mysterium. Den väger 103 kg.
Orsaken till att jag ville ha en precis likadan är att den tillhör torpets historia. Den kommer från Näfveqvarn som är det gjuteri som legat närmast Kristineberg söder om Nyköping.

En sån här fast spegelvänd

16 på eftermiddagen 4 december

innerfönster -solnedgång