Träd och ved

Som norrbottning tycker jag att ekar och äppelträd är riktigt märkvärdigt. Så pass att jag knappt blivit irriterad när det haglar ekollon på min matplats med bästa utsikten och tomten är fylld av eklöv upp till vadhöjd.
Hade ingen aning vad jag skulle vänta mig av mina mossiga äppelträd i juni, men jag anade att de inte var i toppform. Det var en mycket blygsam skörd- några knotiga skorviga äpplen, men nu har jag, som sagt, beskurit dem och kan under tiden jag hoppas på egen skörd, fortsätta att äta av ett litet rackarns Gravensteinerträd, som står utanför tomtgräns under kraftledningen. Har några burkar äppelmos i frysen, som jag gjort av dessa fina stora äpplen.

Bakom mina fina ekar låg en sophög när vi flyttade in. Lite en blandning av gammal vedstapel och sophög. Sophögen var placerad vid foten av fem okänsligt närgångna tallar. Nära ekarna menar jag då.

Min vän arboristen, som har undersökt Tv-eken och tycker att den kan få vila i frid, har "friskförklarat" nästan alla mina träd. Den stora eken har man gått hårt åt och kapat en väldigt kraftig gren, kanske av rädsla för att den skulle växa ut över huset för mycket, men den verkar må okej ändå. Alla träd kan få stå kvar utom en gammal björk som har en sprängticka som växer fram som ett svart monster ut stammen. Det väldigt gamla ihåliga äppelträdet kan fortsätta leva lite blygsamt trots ihåligheten. Jag har även två mycket gamla oxlar som ser ut som dinosaurier med alla lavar och de är det heller inget större fel på.

Men tallarna, även om de är friska, de vill jag bli av med. De inkräktar alldeles för mycket på de andra träden och jag vill ha in ljuset längre i skogen. Bonden som äger skogen- det moderna bondeparet, som ser ut som tyska medelålders schlagersångare- tjusiga menar jag, har tänkt gallra i skogen såsmåningom, men som det är nu ser jag framför mig det mörka granskogsbrynet, med röda glödande vildsvinsögon i skuggorna i skymningen. Går man en bit längre norrut blir skogen finare och ljusare och det finns blåbär.

Så i slutet av september hade jag och farsan, som flugit 100 mil för att hjälpa mig, en skogsvårdshelg men avverkning och vedkapning. De var, även dessa, varma dagar- t-shirtläge i stunder. Till lunch en av dagarna åt vi goda isterband med specialsås m smör, kapris och rödbetor. Riktig "mat och potatis" för skogshuggare.

Jag får inte glömma att innan vi högg ned de fem tallarna hade jag och A röjt sophögen -som aldrig ville ta slut, under en sommarvecka i augusti. Underst låg en landå eller trilla, eller vad det heter- en mindre vagn som dras efter häst- den var helt kollapsad och uppruttnad i små bitar men kunde identifieras på ryggstödet med svarvade pinnar och diverse rostiga metallbeslag. Jag borde göra ett blogginlägg om arkeologi-allt jag hittat på torpet, runt omkring och i jorden.

Det gick bra med tallarna- en gång var det nära att vi tappade kontrollen över en tall som började falla åt fel håll- den hade nästan alla grenar på en sida och var oväntat övertung åt ett håll.
Motorsåg är inte mitt favoritverktyg. Hoppas jag slipper använda en igen. Jävla oljud och svårstartade. Men en röjsåg- en sån trimmer med klinga skulle jag vilja ha till alla småträd överallt, äppel- och plommonträden de är som ogräs. Ekskott överallt också för den delen.

Efter trädfällningen kapade vi upp alla träd och samlade ihop grenar- det var ett drygt jobb -tur att farsan är flitig som en grävling.

Under hela oktober har jag, A och brorsan huggit upp allt-klyvt alla klabbar. Så nu ska all veden torka i nästan ett år. Några småbjörkar högg vi upp också för de finaste brasorna. Känner mig lite rik även om det inte är den bästa sortens ved.
Se har det blivit öppnare och ljusare- det är som en liten platå bakom ekarna -där man kunde bygga en liten sovhytt med vedbod. Vad fint det skulle bli!