Goda och dåliga nyheter

Nu är det redan 3:e advent och det stormar och regnar i Stockholm var och varannan dag, men fortfarande, knappt frost eller snö.

Jag tror mitt torp är så redo det kan bli för vintern? Jag har tillochmed satt in innerfönsterna, till vilken nytta kan man undra, men jag var nyfiken på att se om de passade?
Jag har bäddat in några känsliga växter i granris runt "fötterna", sommarcyklarna är övertäckta med presenning och takpannorna är genomgångna och några fler bytta. Äntligen fick snickaren lite tid, men han var ganska sur över att ha fått manövrera stegen, som kom med huset och väger en 50 kg sådär.

Det blir inget mer snickrande på torpet förrän efter jul -då blir det förhoppningsvis ett nytt golv och har jag riktig tur så kommer ingen snö och hindrar detta projekt. Jag längtar också efter att få bädda ned min torp-oro en period, några stilla vintermånader.
Det finns en del att fundera över, men ingen panik -det finns tid.

För ett par veckor sedan var fönsterrenoveraren Åhlund på besök på plats för att avgöra hur man skulle kunna renovera fönsterna och ytterdörren. Jag resonerade med honom på telefon medan han vankade omkring och petade på fönsterna. Jag hade förstås föreställt mig att man skulle behöva byta en del trä och att det kunde bli dyrt, men jag skulle ju kunnat göra en del av målarjobbet själv. Nu landade samtalet någon helt annan stans. Det finns inte någon helt säker förklaring, men fönsterna har alldeles för lite trä "i sig, på djupet". Vid något tillfälle måste någon ha slipat ned dem- det finns bara ett par millimeter glasfals. Glaset som sitter där idag har knappt plats för något kitt. Än mindre trä att spika stiften i. Att fräsa ut falsen är väldigt knepigt och måste göras för hand, att lägga på mer trä är i princip omöjligt, det skulle skapa en svaghet i bågen som skulle bli för känslig för fukt och sprickbildning. Det enda man kan göra med fönsterbågarna i de två äldsta fönsterna är att tillverka nya. Man kan självklart återanvända beslag och gångjärn i den mån de finns, fönsterglaset går också att ta vara på, men hur dyrt detta kan bli i slutänden har jag ingen aning om? Ytterdörren däremot hade ju jag räknat ut, som alldeles för sprucken och spröd för att kunna renovera, men den tyckte han att man kunde fixa till och laga. Så då vet jag hur det ligger till med detta. Känner mig lite dum som inte såg hur det låg till, nu när jag mätt och granskat noga på plats har jag sett att det saknas runt 5 mm i bågens tjocklek. Karmen har plats för 30mm och idag är de runt 25.
Det jag också fått reda på, men som är mindre av en överraskning, är att takpannorna är väldigt spröda och gamla, de kan spricka närsomhelst många av dem. Sen är bärläkten på tillbyggnaden murken på sina ställen säger snickaren.
Det jag måste fundera över nu är vad som är viktigast att laga och hur jag ska prioritera?

Nu till den goda nyheten- jag har äntligen hittat en järnspis som jag också lyckats köpa. Jag har letat på nätet och hos spisrenoverare men först nu hittat en likadan, som den spruckna som fanns i torpet. Den hittades på Blocket och bor i Söderhamn hos en man som är spisrenoverare- andra generationen av tre. Den är också en av de sista han säljer efter att ha blivit totalförlamad efter en olycka. Tack, Tomas som varit så hjälpsam! Han har berättat för mig om alla komplicerade moment i renoveringen och jag har fullt förtroende för att att den är i toppskick. Till veckan ska jag hämta den på bussgods i Västberga och jag håller tummarna att de ska ha någon liten gaffeltruck eller dylikt som kan lyfta den in i min bil.
Hur jag ska få den från bilen till torpet är ännu ett mysterium. Den väger 103 kg.
Orsaken till att jag ville ha en precis likadan är att den tillhör torpets historia. Den kommer från Näfveqvarn som är det gjuteri som legat närmast Kristineberg söder om Nyköping.

En sån här fast spegelvänd

16 på eftermiddagen 4 december

innerfönster -solnedgång